vardagochep

Senaste inläggen

Av angelica beyer - 24 januari 2014 14:00

Hej alla läsare! 


Hoppas att allt är bra med er denna Fredagen. Som jag har längtat efter denna dagen :) Har varit mycket att göra i skolan denna veckan. Så nu ska jag bara slappna av i helgen och bara vara. Imorron blir det iofs kareoke med familjen. Ska blir roligt... Måste liva upp livet lite :) 


Vad händer hos er alla andra nu i helgen? 



Kram 

Angelica

Av angelica beyer - 22 januari 2014 07:52

Hej alla läsare!

Hoppas allt är bra med er!
Själv är allt bra. Men oron om att få ett ep anfall är man lite rädd för på morgonen när man försovit sig (som jag gjort idag) och man stressar upp sig..

Mima anfall utbryter ju som sagt på morgonen.. Har *peppar, peppar ta i trä* aldrig haft ett anfall på senare morgon/eftermiddag eller kväll. Detta pga att mina elektriska impulser är som starkast och längst på nätterna när jag sover. Och vaknar jag mitt i en "topp" då så får jag anfall.

Brukar alltid ta min medicin 05:00 och ligga kvar i sängen i alla fall 1 timme så att medicinen hinner verka.

Någon annan som också har det såhär?

Ha en bra dag på er och önskar er en bra och anfallsfri dag <3

Love Angelica :)

Av angelica beyer - 19 januari 2014 15:16

Hej alla läsare!


Förlåt för den dåliga uppdateringen. Men det har varit så fruktansvärt mycket att göra nu den senaste veckan. Har haft prov och massa inlämningsuppgifter i skolan. VIll bli klar så fort som möjligt så jag får min utbildning då jag inte kunnat avsluta mitt gymnasie för att få en utbildning. Jag hoppade ju av gymnasiet pga att jag fick min epilepsi. Det känns mycket dumt nu i efterhand. Men vad skulle jag göra? Blev så deprimerad och rädd för att gå ut, jag var på så många läkarbesök m.m så att jag missade massa i skolan. Så det blev att man fick plugga i vuxen ålder istället :) Men det är skönt i alla fall att veta att det går framåt nu. Underbart!


I helgen har det inte hänt så mycket! Har slappat hemma med min familj och bara tagit det lugnt :) Skönt är det!


Nä nu ska man ta tag i Söndags sysslorna :) 

Ha en bra dag alla där ute! 


OBS!

GLÖM INTE ATT SKICKA MEJL TILL MIG ANGÅENDE ER BERÄTTELSE SOM EPILEPTIKER ELLER ANHÖGRIG TILL EPILEPTIKER. INTRESSANT ATT KUNNA LÄSA DET. OCH OM NI VILL SÅ KAN DET BLI ETT GÄSTINLÄGG HÄR PÅ MIN SIDA. DÄR KOMMER JAG SKRIVA ERT NAMN (ALIAS), ÅLDER OCH OM NI ÄR ANHÖRIG TILL EN EPILEPTIKER ELLER OM NI SJÄLVA ÄR EPILEPTIKER. 


SKICKA TILL:  ikkabeyer@hotmail.com



Kram Angelica <3



Av angelica beyer - 10 januari 2014 17:24

Hej alla läsare!


Hoppas att ni mår bra och att ni också njuter av att Fredagen är här :) 


Själv har denna veckan varit stressig och tung. Prov i skolan (Specialpedagogik). Inte riktigt mitt ämne. Jag pluggade och pluggade men tyckte inte att något gick in allt i huvudet. Jag oroade mig och stressade nog upp mig lite för mycket. För väl efter provet kändes det ändå relativt bra :) 


Hela denna veckan som gått har jag varit orolig för att stiga upp på morgonen. I och med att min Epilepsi ofta är stress relaterad så kände jag att denna veckan var i riskzonen. Men där hade jag fel :) Glad att jag klarade det.


Tänkte faktiskt berätta lite om hurdet vara när jag träffade min sambo och hur jag kände för att berätta om mig Epilepsi.

--------------------------------------------------------------------------------------------------


Anders = Min sambo



Jag började prata med honom i början av Augusti 2012. Vi pratade dag som natt. Men ändå var där en sak jag verkligen inte vågade berätta! Att jag hade Epilepsi. Jag väntade och väntade pga att jag ville se om det skulle bli något mellan oss eller inte. Ville ju inte "skrämma" bort honom med att berätta det.


Tiden gick och en helg när jag skulle till Anders så frågade min mamma mig om jag hade berättat om min Epilepsi. 

- Nej det har jag inte, var mitt svar då.

Hon sa till mig att jag skulle göra det, för skulle jag råka få ett anfall hemma hos honom så kommer han bli rädd och inte förstå vad som händer. 


Jag höll ju med min mamma. Men det skulle bli så pinsamt! Varför måste just jag ha Epilepsi? Jag vågade inte berätta. Men beslöt mig sen för att göra de... Via sms :/ 


Jag skrev såhär:

- Hej Anders, jag har något som jag måste berätta för dig innan jag kommer till dig! Pusss Angelica.


Lite taskigt idag kan jag tycka :P Han trodde ju så klart det värsta. Och när jag väl skrev att jag hade Epilepsi så har han nu i efterhand berättat att han blev riktigt lättad. Han hade väntat sig värre saker. 


Det va nog hans reaktion den gången som gjorde mig så fri om att kunna tala om min Epilepsi. 

Idag vågar jag berätta om det, svara på frågor m.m Det hade jag aldrig vågat innan. 



Alla har vi våra svårigheter! Men jag är jag och jag har Epilepsi. Så what!? Jag är människa jag också!


Tack för att ni läser min blogg <3 Ni är guld värda!



Kram Angelica <3

Av angelica beyer - 7 januari 2014 18:42

Hej alla läsare :)

Jag har tänkt på de, är det några av er som vet om det är vanligt att få epilepsi anfall av blinkande ljus?

Jag har hört att det kan påverka men ej vsrit med om det själv. Därför undrar jag om några av er läsare har det så.

Man kan vara känslig för att kolla för mycket på tv, sitta för länge vid datan, känslig mot blimkande ljus m.m

Vad är just DU känslig för?

/Angelica

Av angelica beyer - 7 januari 2014 12:53

Hej alla läsare. 


Vill bara ge en eloge till min sambo som är så förstående som han är! Jag tar min medicin varje morgon klockan 05:00 och sen ligger jag kvar en timme i sängen så att den hinner "smälta". Och varje morgon vaknar han med mig och ibland väcker han mig till och med för att jag ska ta medicinen. Ibland kan han bli lite kärleksfullt irriterad när jag ej själv vaknar när klockan ringer :) Men han ser alltid till så att jag får den i tid. 


Tack älskling <3



Kram 

Angelica

Av angelica beyer - 7 januari 2014 11:50

Hej :) 


Jag har (som ni säkert sett) bett min mamma skriva hur det är att leva med någon med epilepsi. Dock bara del 1 har hon skrivit. Men hon ska fortsätta snarast. Jag kommer även be min bror/brödrar och min sambo att skriva utifrån deras synvinkel. Kan vara bra att dela med sig av de! 


Jag hoppas att ni ställer frågor om ni har några :) 



/ Angelica


Ps: Min mejl kommer att finnas i min presentation. Och där kan ni dela med er av egna berättelser som sedan kommer läggas in här på bloggen. DS

Av angelica beyer - 7 januari 2014 11:49

Jag heter Veronica Beyer och jag är mamma till Angelica! Jag ska nu skriva om hur det är att vara mamma till en Epileptiker!

 
 
När hon var liten så var hon en riktigt klumpig liten flicka som ofta ramlade och slog sitt huvud. Men inte hade jag en tanke på då att det senare i livet skulle utvecklas till epilepsi.
 
 
När hon var i 9 års åldern så började jag märka att hon flera gånger i veckan kunde sitta rakt fram o bara stirra utan att blinka o när jag försökte prata med henne så svarade hon inte. Jag fortsatte att kalla på henne flera gånger utan någon respons, men det var inte några långa stunder hon satt så utan endast några sekunder, jag hade då ingen som helst tanke på att det kunde handla om ep utan både jag och övriga släktingar trodde att det berodde på tankspridhet.
 
Idag ångrar jag djupt att jag inte sökte hjälp redan då så hade hon kanske sluppit få sina stora grandmal anfall (anfall där man krampar) idag för då hade kanske medicinen gjort så att den stannade vid pettimal (anfall där man bara försvinner bort en stund utan att krampa).
 
 
I janurari 2008 fick hon sitt första grandmal anfall. Det var när hon var med sin dåvarande kille och delade ut tidningarna. Men dom uppfattade det inte som ep utan då hade hon bara blivit stel i kroppen och inte skakat. Nästa anfall fick hon i juli samma år. Då var hela familjen uppe tidigt för vi skulle åka till äventyrslandet i Varberg. Helt plötsligt så hörde vi en rejäl duns ifrån hennes rum. Min sambo sprang in i rummet, själv stod jag vid balkongen när jag hör honom skrika mitt namn i fullständig panik. När jag kommer inspringande så ligger hon på sitt golv och är helt vit/grå i ansiktet och alldeles blå/svart om läpparna och skakar. Hon hade fått sin stora tv med sig i fallet och den låg ca 3-4 cm ifrån hennes huvud så min första tanke var att hon snubblat och fått mig sig tv och sen fått den i huvudet och fått en hjärnskadda, för när man får det så kan man få såna anfall!
 
 
Jag slett åt mig telefonen och ringde 112, när jag kom fram så var jag helt tom i huvudet o kom varken ihåg hennes person nr eller vår adress, utan skrek bara ni måste komma NU! Kvinnan i andra sidan sa du måste lugna dig, mitt svar blev, du säger väl inte till en hysterisk mamma att hon ska lugna sig, idag förstår jag ju att hon inte fick någon som helst vettig information men just då var jag helt hysterisk. Ambulansen var snabbt på plats, så istället för att åka på semester så blev det 8 timmar på akuten utan att dom gjorde ett enda skit! 
 
 
 
FORTSÄTTNING FÖLJER INOM SNARAST TID! / Angelica

Presentation


Här kommer ni få läsa om min vardag som epileptiker.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Januari 2014
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards