Att få reda på att man fått epilepsi var en sak som förändrade hela ens liv. Det va en massa nya saker man skulle få anpassa sig till, eller kanske anpassa efter sjukdomen. Att sen få medicin för det och känna en gnutta hopp kvar var underbart. Jag går på medicin just nu, känner att det hjälper mig och att jag inte alls har anfall så ofta som innan.

Det enda som kan få mig till att vara orolig är att jag inte alls har några förvarningar innan jag får ett anfall. Jag bara trillar ihopa. Hade man bara haft en liten förvarning så att man i alla fall hade kunnat sätta sig ner eller något så hade det känts mkt bättre. Men nu har man ju inte det. Och man får anpassa sig efter det.

Jag glömmer aldrig den gången jag och min familj skulle åka till Fun City i Varberg. Vi gick upp tidigt för att kunna köra i god tid och vara uppe i Varberg tidigt. Men det gick tyvärr inte som vi hade tänkt oss. Jag gick upp på morgonen, klädde på mig kläder och ställde mig framför min spegel för att borsta håret. Det sista jag kommer ihåg är att jag böjde mig ner för att borsta underhåret, sen kommer jag inte ihåg mer. Men min mamma har berättat att hon va ute och rökade. Och min lossas pappa hade hört en jävla smäll från mitt rum.

Han gick dit för att se va det va, och hittade då mig krampandes på golvet. Jag hade vält min stora tv-bänk och dragit med mig min tv ner på golvet. Min tv låg ca 3cm från mitt huvud. Och dom misstänkte först att jag hade fått tv:en i huvudet. Min lossas pappa skrek på mamma att hon skulle komma. Hon kom springandes och hittade snart min lossas pappa brevid mig på golvet i mitt rum. Dom ringde ambulansen och dom kom med ett ryck. Vi fick åka med in och undersöka mig m.m

Detta är en av alla dom gångerna jag fått anfall samma dag som vi bestämmt att hitta på något. Samtidigt som man inte kan hjälpa det så känns det ändå dumt, att det alltid är just JAG som ska sätta "käppar" i hjulet när vi ska någonstans. Man gör ju inte det med vilje, men man känner sig ändå smått skyldig.

- En gång fick jag det innan vi skulle åka upp till Ullared

- En gång innan jag skulle med min lillebror och hans klass till Lisseberg (min lillebror kom för sent till bussen som skulle ta hela hans klass till Göteborg)

(alla dessa gångerna direkt efter jag vaknat och stigit upp)

Jag är tydligen en expert på att få mina anfall när vi ska någonstans. Kanske är det bara för att jag stressar upp mig i onödan. Jag kanske stressar upp mig utan att jag vet om det. Typ inre stress eller något. Jaja, jag får nog försöka att inte stressa så mkt.

Tack till alla er som läser min blogg. Fortsätt gärna med det. Glöm inte att kommentera eller ställa frågor. Inga frågor är dumma.

Tack på förhand.

KRAMAR!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla läsare!    Hoppas att allt är bra med er denna Fredagen. Som jag har längtat efter denna dagen :) Har varit mycket att göra i skolan denna veckan. Så nu ska jag bara slappna av i helgen och bara vara. Imorron blir det iofs kareoke med fa...

Hej alla läsare! Hoppas allt är bra med er! Själv är allt bra. Men oron om att få ett ep anfall är man lite rädd för på morgonen när man försovit sig (som jag gjort idag) och man stressar upp sig.. Mima anfall utbryter ju som sagt på morgone...

Hej alla läsare!   Förlåt för den dåliga uppdateringen. Men det har varit så fruktansvärt mycket att göra nu den senaste veckan. Har haft prov och massa inlämningsuppgifter i skolan. VIll bli klar så fort som möjligt så jag får min utbildning då ...

Hej alla läsare!   Hoppas att ni mår bra och att ni också njuter av att Fredagen är här :)    Själv har denna veckan varit stressig och tung. Prov i skolan (Specialpedagogik). Inte riktigt mitt ämne. Jag pluggade och pluggade men tyckte inte ...

Hej alla läsare :) Jag har tänkt på de, är det några av er som vet om det är vanligt att få epilepsi anfall av blinkande ljus? Jag har hört att det kan påverka men ej vsrit med om det själv. Därför undrar jag om några av er läsare har det så. ...