Hej alla läsare!

Hoppas att ni mår bra och att ni också njuter av att Fredagen är här :) 

Själv har denna veckan varit stressig och tung. Prov i skolan (Specialpedagogik). Inte riktigt mitt ämne. Jag pluggade och pluggade men tyckte inte att något gick in allt i huvudet. Jag oroade mig och stressade nog upp mig lite för mycket. För väl efter provet kändes det ändå relativt bra :) 

Hela denna veckan som gått har jag varit orolig för att stiga upp på morgonen. I och med att min Epilepsi ofta är stress relaterad så kände jag att denna veckan var i riskzonen. Men där hade jag fel :) Glad att jag klarade det.

Tänkte faktiskt berätta lite om hurdet vara när jag träffade min sambo och hur jag kände för att berätta om mig Epilepsi.

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Anders = Min sambo

Jag började prata med honom i början av Augusti 2012. Vi pratade dag som natt. Men ändå var där en sak jag verkligen inte vågade berätta! Att jag hade Epilepsi. Jag väntade och väntade pga att jag ville se om det skulle bli något mellan oss eller inte. Ville ju inte "skrämma" bort honom med att berätta det.

Tiden gick och en helg när jag skulle till Anders så frågade min mamma mig om jag hade berättat om min Epilepsi. 

- Nej det har jag inte, var mitt svar då.

Hon sa till mig att jag skulle göra det, för skulle jag råka få ett anfall hemma hos honom så kommer han bli rädd och inte förstå vad som händer. 

Jag höll ju med min mamma. Men det skulle bli så pinsamt! Varför måste just jag ha Epilepsi? Jag vågade inte berätta. Men beslöt mig sen för att göra de... Via sms :/ 

Jag skrev såhär:

- Hej Anders, jag har något som jag måste berätta för dig innan jag kommer till dig! Pusss Angelica.

Lite taskigt idag kan jag tycka :P Han trodde ju så klart det värsta. Och när jag väl skrev att jag hade Epilepsi så har han nu i efterhand berättat att han blev riktigt lättad. Han hade väntat sig värre saker. 

Det va nog hans reaktion den gången som gjorde mig så fri om att kunna tala om min Epilepsi. 

Idag vågar jag berätta om det, svara på frågor m.m Det hade jag aldrig vågat innan. 

Alla har vi våra svårigheter! Men jag är jag och jag har Epilepsi. Så what!? Jag är människa jag också!

Tack för att ni läser min blogg <3 Ni är guld värda!

Kram Angelica <3